Birger Jarl är som andra storheter i 1200-talets Sverige beslöjad av en besvärande brist på samtida källor. Vi vet inte ens när han var född. Däremot vet vi att han dog 1266.
Hans grav i Varnhems kyrka i Västergötland öppnades 2002. Där fanns precis som skulpturerna på sarkofagens lock ger anledning att gissa tre skelett. Ett tillhörigt en man i 50 – 55årsåldern: Birger. Ett annat tillhörig en man som genom dna-analys senare visat sig med stor sannolikhet vara son till den äldre, Birgers son hertig Erik. Ett kvinnoskelett som genetiskt visade sig ej vara besläktat med de två männen bör tillhöra jarlens andra hustru Mechtild av Holstein.
Birgers kranium visar att han hade en mycket kraftfull haka. Det stämmer med ett huvud med hertigkrona som anses avbilda jarlen på en pelare i klosterkyrkan. En slätrakad man med påfallande kraftfull haka. Titeln jarl översätts i samtida latinska texter med dux, dvs hertig.
Dna-analysen visade senare att Birger borde ha fötts omkring 1210, något som också kan stämma med att hans far dog i slaget vid Getsil det året. Följaktligen fastnade ett antal museer och kulturella institutioner för att göra 2010 till jubileumsår.
Jarl är inte ett namn utan en titel för en storman ( jfr. engelskans earl ). Birger Magnusson som han kallades i sin samtid var den siste som använde titeln i Sverige. Mycket litet är känt om hans tidiga liv. Inte förrän 1248 dyker han upp i källorna som jarl under kung Erik Eriksson. I praktiken anses han ha varit Sveriges egentlige styrelseman under sina 18 verksamma år som rikets ledare.
Redan efter två år dog Erik Eriksson. Birger Jarl befann sig då på kombinerat kors- och erövringskrig i Finland. Där anlade han Tavastehus fästning.
Innan Birger hann hem över Östersjön hade stormännen i Sverige valt hans minderårige son Valdemar till kung. Efter att ha blivit rasande över att han själv inte valts till kung, gav han sig för förklaringen att sonen torde ha större möjligheter att överleva honom, en så gammal man (40-årsåldern). Han styrde vidare som sonens förmyndare.
Under sin styrelsetid hann Birger med att för alltid sätta prägel på Sverige. Han gäller som grundare av Stockholm. Enligt traditionen skall han själv ha stakat ut det fyrkantiga stortorget som mittpunkt i staden. Sentida historiker ha menat att det var omkring 1250.
Erikskrönikan är en medeltida krönika på vers skriven omkring 1310. Där kan vi läsa:
Birger jerl, then wise man.
Han loot Stockholms stad at byggia,
med digirth with och mycken hyggia
eth fagert hus, ok en godhan stadh
alla leedh sa gjort som han baad
Det er laas fore then sio,
swa at karela göra them enga oroo
Alltså: han byggde ett hus, som då betydde en borg, han lät bygga en god stad med namnet Stockholm. Han satte därmed lås för sjön (Mälaren) med sina sju köpstäder. Låset skulle hindra karelerna från Finska Viken att komma in i Mälaren på plundringståg, vilket de hade gjort åren innan.
Senare i krönikan berättas att han efter sin död fördes till Varnhems kloster och vilar där.
För vår sentida beundran berömmer krönikan honom också för att:
Myckit got badho honom qwinna
han gaff dem swa starken räth
Det vill säga att kvinnorna tillerkände honom mycket gott eftersom han gav dem stark rätt. Med det avses Birger Jarls lag om lika arvsrätt för män och kvinnor. Tidigare gällde regeln: Gånge hatt till och huva ifrån. Det vill säga sonen ärvde allt. Den ädla principen om lika arvsrätt hade emellertid svårt att tillämpas under senare århundraden.
En annan lag förbjöd en man att ge sig till träl under en annan. Birger avskaffade också seden att pröva en åtalads skuld genom järnbörd. Den innebar att den anklagade fick gå nio steg med glödande järn i handen, eller löpa barfota över tolv glödande plogbillar. Klarade han det var han oskyldig.
Så Birger Jarl är en av svensk historias good guys.
Comments are closed.