Sommaren 1930 låg en provisorisk stad vid Brunnsviken på Gärdet: Stockholmsutställningen 1930. Den kom att minnas som Funkisutställningen.
Få evenemang har haft en så genomgripande betydelse för Sveriges fysiska gestaltning. En grupp arkitekter fick genomföra en revolution inom arkitekturen, som under resten av århundradet skulle omvandla Sveriges tätorter i grunden.
Arkitekter som Uno Asplund, Sigurd Lewerenz, Sven Markelius, Uno Åhrén fick med uppbackning av de officiella Sverige införa den modernistiska arkitekturen, eller funktionalismen, i folkmun funkis.
Det var en arkitektur som vill kapa banden med det förflutna och uppfinna huset på nytt. Den skydde all dekoration, som uppfattades som till och med moraliskt klandervärt. Den moderna arkitekturen var intimt förbunden med tidens socialistiskt färgade utopiska strömningar och såg sig som ett uppbrott från den borgerliga och aristokratiska estetik, som förknippades med den styrande elit som lett Europa in i det första världskriget.
Utställningen blev en oerhörd framgång. Redan första dagen besöktes den av över 70 000 personer och när den slutligen stängdes i september hade över fyra miljoner besökare räknats in! 1930 hade Sverige strax över sex miljoner invånare!
Extratåg pumpade in ständigt nya besökarskaror. Storögt gick de omkring bland kubistiska byggnader med platta tak och stora fönsterytor. Två besökare sprang rakt igenom en glasvägg.
Den svenska modernistiska möbeldesignen och konsthantverket fick här sin genombrott för att med tiden bli världsberömt. Inte ens utställarna 1930 kunde ana att Sverige genom Ikea under nästa sekel skulle möblera världen.
Men utställarna ville inte bara introducera det formspråk som hade sin inspiration särskilt i den tyska Bauhaus-rörelsen, men också från Le Corbusier i Frankrike och det nederländska de Stijl. En ny fysisk omgivning skulle skapas för den “modärna” människan. I ljusa putsade hus med stora fönster mot alla vädersträck skulle man leva bestrålad av solsken och omspolad av vindar mellan glest utspridda byggnader. (Med tiden skulle dessa ideal leda till ett enormt uppsving för försäljningen av persienner att stänga ute solljuset med ). Små laboratoriekök skulle räcka till matlagningen, den modärna människan skulle inte sitta i köket och äta som torpare på den “lortiga” landsbygden.
Den moderna människan kunde också äta på språng mellan arbete och bostad med en varmkorv i handen. Just på stockholmsutställningen introducerades en amerikansk nyhet: Hot Dogs. Korvståndet och funkishusen blev alltså bestående minnen av utställningen.
Samhällsreformatorer som den inflytelserika Alva Myrdal förespråkade också s k kollektivhus. Där skulle “människomaterialet” äta i en kollektivmatsal serverade från ett kollektivkök. Barnen skulle tillbringa dagarna i kollektivbarnkammaren. Några sådana hus byggdes också, bl a på Kungsholmen.
Från ett år till ett annat bytte arkitekterna formspråk i Stockholm. Funkisutställningen blev till en nära nog religiös omvändelse. Ännu 1929 härskade den s k 20-talsklassicismen. Från 1930 blev allt funkis. Man kan ännu se på Kungsholmen hur somliga hus just byggda 1930 visar en övergång från klassicism till funkis. Kubiska hus har försetts med någon klassicistisk dekordetalj eller spröjsade fönster.
I utställningens anda präglades de glesa närförorterna med likformiga “hyreslimpor” eller smalhus som nu växte upp utanför den traditionella stenstaden omgivna av för våldtäcktsmän och blottare inbjudande skogspartier.
Comments are closed.