Krigaren Sankt Erik blev Stockholms skyddshelgon

Varför stadsvapen med Sankt Erik?

Ansiktet med kronan på Stockholms vapen sägs numera företälla S:t Erik. Han är ett helgon som man förgäves letar efter i Vatikanens helgonlängder. Men vem var den halvt mytiske helgonkungen som blev Stockholms skyddshelgon? Sanningen är att man knappt vet om han funnits. Men något sekel efter hans förmodade död i mitten på 1100-talet dyrkades han och blev under unionsstriderna på 1430-telet ett slags svenskt nationalhelgon.

På 1200-talet utbildas S:t Erikslegenden som vill berätta om Erik den helige som regerar i mitten på 1100-talet. Hans stora insats skulle varit att dra på korståg i österled och kristna de hedniska finnarna. De lät sig nämligen inte övertalas med fagra ord till att låta omvända sig till kristendomen. Erik övertalade dem därför i stället med svärdet.

Dessvärre letar man förgäves i samtida dokument om något sådant korståg. Varken i Vatikanen eller hos den samtide danske krönikören Saxo finns ett ord om några korståg ledda av en svensk kung Erik.

För att riktigt kvalificera sig som helig blev Erik enligt legenden också ihjälslagen av sina fiender vid nuvarande Uppsala. Sedan de besegrat honom i strid skulle de också ha huggit av honom huvudet.

Det som utgavs för att vara den helige Eriks ben förvaras ännu i ett relikskrin i Uppsala domkyrka. Under senmedeltiden var kulten av S:t Erik mycket stor i Sverige och hade till och med utlöpare bland köpmän med goda Stockholmsförbindelser i Danzig.

Ursprungligen föreställde förmodligen huvudet på Stockholms medeltida vapen endast en kung rätt och slätt för att visa att staden var kungens viktigaste säte. Men när unionskungarna avsattes under stridigheterna på 1400-talet började man med tiden betrakta huvudet som S:t Eriks.Kungar med den här frisyren avbildades på 1200-talet just så här i Frankrike, särskilt Saint Louis, Ludvig den helige på svenska.

Stockholms nuvarande vapen med S:t Eriks bild ritades av Einar Nerman på 1920-talet. Glädjedödande konsthistoriker har t o m betvivlat att den helgonbild som tjänade som förebild föreställer S:t Erik. Kanske rör det sig i stället om S:t Olav ett annat framstående medeltidshelgon, Norges skyddshelgon, under livstiden kallad Olav digre, dvs den tjocke.