När Olaus Petri skrev om slaget vid Brukeberg hade bara ett sjuttiotal år förflutit sen slaget så han hade i sin ungdom kunnat höra många överlevande berätta. Jag har moderniserat stavning och för eftervärlden svårbegripliga uttryck något.
Då nu herr Steen och de med honom voro, hade församlat så mycket folk, som the ansåg sig kunna ställa upp med, drogo de fram till Erffua, en halv mil ifrå Stocholm, där skrev herr Steen konung Christiern till, att han skulle draga sin väg till Danmark igen. Men konungen svarade, att han icke var i den akt kommen, att han så hastigt skulle dit fara, Och till det folk som herr Steen hade, sändes honom trettonhundra folk över Ledhernöö, ifrå Stocholm, Och så drog då herr Steen med sitt folk fram på Norrmalm. Och hade konung Christiern skiljt sitt folk i tre delar, En hop väntade på skeppen, en part var på Brunkeberg, och en part vid S:ta Klara kloster ( vid dagens Klara kyrka). Och hade han en stor hop bönder med sig i lägret, både de som komne voro till att köpa salt, och voro hållna tillbaka, så ochså de bönder som Eric Karlsson, herr Trotte, och herr Ivar Green församlat hade. Och tå klockan var vid elva på dagen, kom herr Steen så sakteliga dragandes, och slog strax till konung Christierns folk som var vid S:ta Klara, och de som kom utur Stocholm föll mäkteliga ut med båtar bakifrån på dem, och anföll så hårt, att de satte eld på konungens skyddsvärnrr. Men då konung Christiern såg at hans folk, som nere vid klostret var, kom i stor nöd, och hade nära blivit nedlagda, lät han sitt folk som på berget var komma dit till undsättning, och då blev striden så hård, att herr Steen måste vika av igen, och hade han väl blivit slagen, om herr Niels Sture icke hade snart kommit honom till undsättning, Samma herr Niels kom till dragandes bakom Brunkebergh ur skogen med mycket folk, kom och så en hop folk utdragandes ifrå Stocholm, där Knut Posse gick främst med fanan. Så slog de åter till konungen på alla sidor, och Knut Posse trängde så hårt till, at han kom konung Christiern så nära, att konungen själv med sin egen hand gjorde honom illa sårad. Så blev då också konungen skjuten i munnen, och miste några tänder, av ett skott från en hakebössa, och så gav han sig på flykten, till sitt skepp, Hans folk begynte också fly till en bro som gjord var emellan Käpplingen (nuvarande Blasieholmen) och Malmen, Men borgarna från Stocholm voro ute med båtar, och huggo bron så sönder, att när mycket folk kom på henne, brast hon sönder och mycket folk drunknade där. Många båtar var också så fyllda med folk, att de sjönk, och drunknade så ganska mycket folk. Vid konungens huvudbanér Danebrogen, låg mer än femhundra slagne, förutom dem som här och där annorstädes voro slagne. Omkring nio hundrade blev fångade […] Så blevo och mesta parten av de bönder slagne som med konung Christiern voro, Nåre få av dem voro i skeppen, och de Danske ville hava kastat dem överbord, men konungen ville det icke tillåta, utan lät sätta dem i land.
Comments are closed.