Redan år 1909 kom de första klagomålen på automobilernas vilda framfart på Strandvägen. Polispersonalen fick särskilt uppmaning att hålla ögonen på bilisterna.
Ändå fanns det bara 624 registrerade bilar i staden. Hastighetsgränsen höjdes då från 15 till 24 kmh, trots den vilda framfarten på Strandvägen och Djurgården. Tjugo år senare fanns det 16000 bilar i staden.
De första automobilerna började dyka upp på Stockholms gator omkring år 1900. Sverige var som i så många tekniska avseenden tidigt med i utvecklingen. Den första automobilen i Sverige tillverkades av Gustav Eriksson i Surahammar år 1898, och 1904 tillverkades redan bilar i Södertälje och Scania i Malmö.
Det stora moderna kommunikationsmedlet var ännu cykeln, 67 000 velicopeder innebar att var sjätte stockholmare hade en.
Fordon drivna av explosionsmotorer slog snabbt igenom. Redan sommaren 1900 gick den s k Bullerbussen mellan Riddarholmstorget och Vasastaden. Ett nytt konsortium inhandlade en tysk elegantare buss med gummihjul samma år som gick mellan Nybroplan och Lidingöbron.
1903 kunde man läsa följande annons i en Stockholmstidning:
Oldsmobile, elegant, solid lättskött amerikans automobil. Ljudlös gång. Hastighet 5 – 30 kilometer i timmen. Går ledigt upp för de brantaste backar i Stockholm. Pris kr. 3500.
Det motsvarar inte mer än ungefär 170 000 i dagens penningvärde, men eftersom medelinkomsten var mångdubbelt lägre var bilar ändå förbehållna de mest förmögna medborgarna.
Framåt 1920-talet hade Stockholm värre trafikstockningar än idag. Nästan all trafik skulle passera Slussen och Gamla Stan och snart uppstod vad som i flera decennier skulle kallas Slusseländet och Tegelbackseländet, de s k getingmidjorna där trafikstockningarna blev outhärdliga. 1929 hade fordonstrafiken över Slussen åttadubblats på tio år.
Comments are closed.