I mer än fyra århundraden dominerades stadsbilden i Stockholm av borgen Tre Kronor. Ja, staden växte upp kring den. Det började med att Birger Jarl, stadens grundare, byggde en kastal där någon gång i mitten på 1200-talet. Det var ett försvarstorn (jämför engelska castle ) som med tiden byggdes allt högre och kröntes av tre förgyllda kronor. Därav borgens namn.
Också med tiden omgavs borgen med krenelerade fästningsmurar. Bostadsflyglar lades till innanför murarna. Det s k adelshuset var den första murade bostadsflygeln. I borgen residerade ofta landets styrelsemän, ibland var det unionskungarna när Sverige ingick i Kalmarunionen, ibland när kungen satt i Köpenhamn styrde hans ställföreträdare, riksföreståndaren, oftast från Stockholms slott. Ibland fanns en inhemsk kung där.
När Gustav Vasa slutligen krossade den nordiska unionen 1523 blev slottet allt mer centrum för rikets styrelse. När den girige Gustav Vasa dött 1560 kom först hans äldste son Erik XIV på tronen, sedan Johan III. Nu fick Tre Kronor herrar som älskade att bygga och ville leva som riktiga europeiska renässansfurstar. De tillförde palatsliknande flyglar och slottet växte.
Under 1600-talet när Gustav II Adolf och hans dotter Kristina på allvar samlat riksstyrelsen till slottet fortsatte utsmyckningen och allt praktfullare inredningar kom till. Den centrala statsförvaltning som fanns – man var då långt ifrån dagens monsterstat – verkade på slottet, med enbart några hundra tjänstemän.
Den siste store byggherren på Tre Kronor var Karl XI. Han gav hovarkitekten Nicodemus Tessin d.y. i uppdrag att modernisera slottet. Nu var torn och spiror och utsirade gavlar omoderna. Fasaden mot Norrmalm med sina två torn byggdes om. Mellanrummet mellan tornen fylldes ut och en fyrkantig fasad i vad man kallat romersk barock vette nu mot norra förstaden. Där låg en lång rad praktfulla salar inredda av inkallade franska mästare. Karl XI:s galleri och en paradsängkammare finns fortfarande kvar.
Knappt var den nya prakten färdigmålad förrän Karl XI dog. När han fortfarande stod lik inträffade katastrofen. Slottet brann ner. Endast den nytillkomna norra flygeln stod kvar som en kuliss mot Norrmalmstorg, som Gustav Adolfs torg då kallades.
Den stora slottsbranden 1697, skulle få stor betydelse, då den i efterhand kom att bli en symbol för den svenska stormaktens kollaps under åren där efter när Karl XII:s krig ödelade landet. Den markerade också slutet för Stockholm som centrum för en nordlig stormakt.
Comments are closed.