Det är svårt att tänka sig idag – under andra halvan av 1800-talet blev Stockholm Sveriges största industristad. Fabriker kantade stadens fjärdar och röken bolmade ur höga skorstenar längs stränderna.
Ångans tidsålder medförde inte bara ånglok, snabba skärgårdsbåtar och en ny slags bolmande lastfartyg längs stadens kajer. Värmepannor och kakelugnar eldades med ved och koks och fabriker växte upp överallt med sina karakteristiska höga tegelskorstenar. Staden insveptes i svart rök och husen blev grå av sot. Men för 1800-talets människor betydde rykande fabriksskorstenar framsteg och välstånd. Bryggerier och kvarnar drevs också med ånga, överallt rök det. Samtida författare beskriver hur den metalliska klangen och hammarslagen från fabrikerna genljöd i luften.
Tidigt ute var Rörstrands porslinsfabrik, länge Sveriges främsta. För de flesta okänt ligger det avskalade f d Rörstrands slott från 1600-talet fortfarande bakom Filiadelfiakyrkan vid – just det Rörstrandsgatan i Birkastaden på Norrmalm. Här inrymdes keramik och sedermera porslinsfabriken redan 1726 och blev under 200 år på samma plats en dominerande fabriksanläggning. Fabriken flyttade sedan till Göteborg och Lidköping. Då hade tiderna ändrats fabriksområdet förvandlades till ett nu mycket eftersökt bostadsområde i tidens typiska s k 20-talsklassicism.
Likadant gick det med grannen Atlas AB vid Karlbergskanalen. Här låg ett fabriksområde för det framgångsrika metallföretaget som med tiden skulle bli världsberömt som Atlas Copco. Man tillverkade bl a motorer, järnvägsvagnar och broar. Även här fick industriområdet ge vika för bostäderna. Det som en gång hade varit stadens utkant och plats för industrier och verkstäder blev nu ett bostadsområde. Namnet Atlasområdet minner fortfarande om fabriken.
Även i stadens hjärta låg industrierna och verkstäderna tätt. Där numera Stockholms stadshus dominerar Riddarfjärden låg tidigare Eldkvarn en av stadens största kvarnar, som namnet utvisar driven av eld, det vill säga ångmaskiner. Den började byggas redan 1805 för Samuel Owen, mannen som fick ångmaskinen att slå igenom i Sverige. Han anlade också något senare ett ångmaskindrivet verkstadsföretag på Kungsholmen.
Elden blev kvarnens öde. 1878 brann den ner. Eldsvådan var mäktig och syntes vida omkring och fördubblades genom sin spegel i Riddarholmsfjärden. Hela staden stod på stränderna och förfasade sig över det apokalyptiska skådespelet. Sådant intryck gjorde eldsvådan att man många generationer efteråt använde uttrycket “Inte se’n Eldkvarn brann…”, med tiden mer och mer ironiskt menat för gamla människors minnen.
Mitt emot Eldkvarn låg (och ligger) det mäktiga Münchenbryggeriet som med åtskilliga medtävlare försåg huvudstaden med öl. Den stora tegelbyggnaden ger en liten aning om hur Riddarholmsfjärden en gång var kantad av industrier. Vid Klara sjö låg Bolinders Verkstäder en mäktig och skorstensrykande gjuteri- och maskinfabrik. Bolinders blev framstående för sina järnspisar och allehanda motorer.
Grundaren Jean Bolinder blev mycket rik och byggde sig det ståtliga Bolinderska palatset på Blasieholmen bredvid Grand Hôtel. Nyligen har det köpts av och införlivats med Grand Hôtel.
Under 1900-talet spreds industrierna ut ur det inre stadsområdet. Redan 1910 fick halva stadens befolkning sin utkomst från industrin och över 700 fabriker fanns i stadsområdet. Stockholm blev en arbetarstad. Södermalm och norra delen av Vasastaden kallades för arbetarstadsdelar.
Lars Magnus Ericsson hade börjat tillverka telefoner på 1880-talet i en liten verkstad på Drottninggatan. Inte minst denna inhemska telefontillverkninggjorde att Stockholm vid slutet av 1880-talet var världens telefontätaste stad. Det som med tiden utvecklades till Telefonaktiebolaget L.M. Ericsson förlade sina industrilokaler till Telefonplan söder om Södermalm.
På Stora Essingen anlade Axel Wenner-Gren en av de dammsugarfabriker som så småningom skulle utvecklas till världskoncernen Electrolux. Elektrolux som det stavades ursprungligen var redan på 1920-talet en världskoncern representerat i 22 länder.
Med tiden har industrins andel av de sysselsatta i Stockholm minskat till några procent och tjänstenäringarna sysselsätter de flesta.
Atlas industriområde vid tiden kring förra sekelskiftet sett från Sankt Eriksplan. Centrala Stockholm skymtar vid horisonten. Idag ligger här Atlasområdets 20-talsklassicistiska bostadshus.