Carl Cederström såg verkligen ut som en luftens hjälte.
Två år efter den första flygningen över Gärdet steg den förste svensken, baron Carl Cederström (1867 – 1918) upp över jublande folkmassor i sin flygmaskin. Ingen anade då att han skulle störta i Ålands hav 1918.
Så är det alltså gjort; den första flygmaskinen under svenskt styre har i huvudstaden invigt erövringen av de vidder, där måsar och kråkor hittills ansett sig som herrar på den luftiga täppan. Bräschen är öppnad. Ur vägen sparvar, Cederström kommer! Vid 6-tiden på morgonen 18 sept. gjorde frih. Cederström en promenadfärd per monoplan över det kapplöpningsfält på Gärdet, där före honom andra Cederströmare utmärkt sig bland snabbt framilande ryttarskaror. Kapplöpningshästen är emellertid distanserad nu. Ögonblicket är flygmaskinens, och mot dess vingar vändas samtidens väntande blickar.
Under jubel från tiotusental flyger Cederström tre gånger runt Gärdet. Med hjärtat lika fullt av entusiasm som byxorna av kardborrar vandrade stockholmarna i går kväll hem från en minnesrik dag på Ladugårdsgärdet. De hade bevittnat den första verkliga flykten i Stockholm och sett Cederström sväva som en fågel över deras huvuden.
»Hela Stockholm» var närvarande. På den inhägnade platsen framför hangaren sågos bekanta stockholmare i mängd, icke blott sportsmän, utan både diplomater, vetenskapsmän, skåde-spelare, officerare, konstnärer, affärsmän, med ett ord hela den publik, som vid dylika tillfällen representerar hela Stockholm. Och där syntes monoplanet också lätt och luftigt stryka fram utefter marken. Inget tvivel längre, flykten hade ordentligt tagit sin början. Samma tjusning, som betager en var, som första gången ser en flygmaskin på sina vingar höja sig i rymden, grep också Stockholms invånare, där de kantade Gärdets kullar och vägar. Jublet bröt genast ut och blev allt starkare, ju högre Cederström fick sin flygare att stiga. Slutligen befann han sig 120 å 150 meter uppe i luften, och nu började för honom en rymdens eriksgata. I en vid omkrets svävade han kring lugnt och säkert, och överallt, där han for fram, brusade hurraropen upp till honom och en gång såg man även honom själv vifta med handen till hälsning. Tre gånger runt gick det på det viset.
Stockholmarna hade gripits av flyktens poesi, och från detta ögonblick kan man vara säker på, att den i dem har de hängivnaste beundrare. När tredje ronden var avslutad, styrde Cederström för full fart inåt startplatsen. Han kom som en skjuten pil, och man undrade med viss oro, om inte återkomsten till terra firma skulle ske med något av kollideringens kraft. I sista ögonblicket manipulerade emellertid aviatikern, så att hans flygare tycktes liksom stegra sig. Det tog bort den värsta farten, och tämligen sakta landade han därefter. Bevakningen var för liten att hålla folk tillbaka, och man kunde inte hindra, att publiken från skilda kanter strömmade till för att på, nära håll ådagalägga sin entusiasm för den, som nyss inför deras ögon med så stor bravur utfört det djärva vågstycket. Man trängde sig inpå honom, hurrade med full hals och applåderade, så gott man kunde, vilket sannerligen inte var så, mycket, ty trängseln var rentav obehagligt stark.
Comments are closed.