I den gamla Arsenalsbyggnaden på Östermalm ligger Armémuseum. I slutet på förra seklet rustades det upp till ett fascinerande museum över krigens och krigsmaktens genomgripande inflytande i det gamla svenska samhället.
Den gamla arsenalsbyggnaden, eller tyghuset som det egentligen hette, från 1763 ligger vid en ödslig exercisgård på Östermalm. Före slutet på 1800-talet vette det mot Nybrovikens vatten. Men så byggdes det nya hovstallet när det ursprungliga på Helgeandsholmen revs för att ge plats åt riksdagshuset, färdigt 1909. Det skymmer nu arsenalshusets nyklassicistiska fasad från vattnet. Byggnaden som från början var ett utilitaristiskt magasin, piffades upp på 1880-talet med övervåningar och riksvapenprydd frontespis till något mer slottsliknande där Kungl. artilleri- och ingenjörshögskolan residerade till 1929.
Den gamla excersisplatsen, Artillerigården, framför muséet används fortfarande ibland som utgångspunkt för vaktparaden när den marscherar mot Kungl. Slottet. Hit förs också gärna gästande statsöverhuvuden för att mötas av kungahuset och sedan fara i landåer efter klapprande dragoner genom staden till Slottet.
Artillerigården var också platsen där Gustav III övertalade trupperna att tåga med honom genom staden och genomföra sin statsvälving, det vill säga statskupp, 1772.
Ännu står en rad kanoner kvar i museets bottenvåning som minner om den tid då de kunde rullas ut för att transporteras till krigsskådeplatserna, som vanligtvis låg österut. I det övre våningarna finns en rad salar med vaxdockor som visar scener ur den svenska krigsmaktens historia. Dockorna i dessa diorama tillverkade i slutet av 1990-talet av skickliga skulptörer. Man sydde också upp uniformer i autentiskt skick. En museitjänsteman berättade på den tiden att han låtit sin 12-årige son prova en av de nysydda soldatunformerna enligt autentiskt mönster från finska kriget 1808- 1809. Den passade precis, så småväxta var soldaterna på tidigt 1800-tal!
Modeller av fästningar gjorda av Erik Dahlberg, uniformer, vapen och annan militär kringutrustning fullbordar utställningarna.
Från Gustaf Vasas tid och fram till 1814 var Sverige nästan alltid i krig, fredsåren var färre än krigsåren. Krigen slukade enorma penningsummor och kostade otaliga tvångsrekryterade bonddrängar livet på de fjärran slagfälten. Krigsmakten dominerade också samhällslivet i hög grad på denna tid. Utställningarna visar osminkat denna verklighet, utan nationella eller propagandistiska övertoner.
En uppskattad avdelning är de fanor som svenskar erövrat i krig och som en gång ställdes ut i Riddarholmskyrkan, den s k trofésamlingen. Samlingen anses enastående genom sin mängd fanor från olika krigsmakter som Sverige varit i krig med fram till Gustav III:s tid.
Comments are closed.