Illustrerad Tidning.( 1855 -1867) gjorde illustrerade reportage från det vanliga livet i Stockholm på mitten av 1800-talet. Har har vi en beskrivning med bild av den klassiska krogen Hasselbacken.
Under namnet Hasselbacken inbegreps fordom hela bergsluttningen ovanom den s. k. ‘slätten’, eller från teaterhuset till Carlmarcks konditori (Bellmansro). På samma plats, där nu inom inhägnaden Davidssons schweitzeri är beläget, låg själva ‘hassel-backskrogen’, Dunderhyttan kallad, ett litet envåningshus, rödfärgat och med blomst-rande torvtak. Färsk-öl och våfflor utgjorde den enda traktering som då vankades, men för gäster, vilka för det mesta tillhörde den lägre samhällsklassen, under det att herrskaperna höllo till på Gröna Lund beläget gent emot på andra sidan vägen. Sjelfva bergsplatån deromkring kallades Hvita berget. Under eken, nu beskuggande Davidssons schweitzeri likasom förr Dunderhyttan, brukade ofta Bellman taga sin plats och sjunga för folket. Vid källan, som, numera övertäckt av en prydlig brunnskur, fordom hade ett starkt flöde nedåt vägen, skall Bellman ha diktat ‘vila vid denna källa’. Vad som nu menas med Hasselbacken är endast det område hr Davidsson inhägnat och vilket vår plansch framställer. Men af detta område har nämnde konditor gjort den i sitt slag vackraste plats som kanske någonstädes finnes. Byggnaden till vänster är det egentliga värdshuset och den till höger det nyss omtalade schweitzeriet, nära vilket Bellmans ek ännu idag reser sin väldiga stam och utbreder sin rikt skuggande krona. överallt har man de rikaste blomsterrabatter, de yppigaste buskager, de nättaste paviljonger, och en liten vattenkonst spelar bland snäckor och liljor. Men Hasselbackens fordna gäster ha bytt mot Gröna Lunds, och Bellman skulle icke ens känna igen det folk för hvilket han sjungit. Han skulle också förgäves ropa på färsk-öl och våfflor. .”
Comments are closed.