Stockholm blev under Karl XI en huvudstad utan like i något samtida europeiskt land. När de fyra stånden samlades till riksdag 1680 i Stockholm fick Karl XI dem att ge honom envåldsmakt. Allt i hela Östersjöväldet styrdes nu från huvudstaden.
Under följande riksdagar godtog ständerna förbud mot att yttra sig mot kungens makt. De gav också kungen fria händer att ta upp skatter i krigstider. Aldrig tidigare hade kungen haft rätt att själv besluta om bekattningen.
Kungen var “en envålds allom bjudande och rådande suverän konung, den ingen på jorden är för dess actioner responsabel utan har makt och våld efter sitt behag och som en kristelig konung att styra sitt rike”.
Inget rike hade en maktcentral liknande Tre Kronor i Stockholm där både världsliga och religiösa angelägenheter avgjordes av kungen och hans ämbetsmän. Ämbetsverkan hade en särskild våning i slottet. Till den hade kungen en egen trappa. Han kunde när som helst komma upp och sätta sig ner och gå igenom räkenskapsböckerna och kunde sitta i timmar och arbeta. Fann han något fel drog han sig inte för att puckla på den försumlige ämbetsmannen med käppen.
Nattvandrare kunde konstatera att det lyste i den kunglige arbetsnarkomanens fönster från klockan 3 på morgonen till långt in på kvällen.
Ludvig XIV samtida Versailles var visserligen ett större slott och fungerade också som statens styrcentral, men Frankrike var inte den likriktade och centralt styrda stat som Sverige hade blivit. En så effektiv statsapparat skulle inget land i Europa skåda före 1900-talets totalitära regimer.
Prästerna var kungligens verktyg för att hålla befolkningen ute i bygderna under andlig och världslig uppsikt. Husförhör med allmogen garanterade att dess tankar likriktades enligt den kristna renlärighetnes principer så som de definierades av Kungl. Maj:t.
Kungen själv fick öknamnet “Gråkappan” efter den enkla kappa han bar under ideliga inspektionsritter över sitt ämbetsmannastyrda rike.
De ständiga krigen skapade sin egen marknad. Krigsmakten skapade arbete i Stockholm. Där startades en s k manufaktur som specialiserade sig på att sy uniformer till arméerna.
Karl XI organiserade det s k indelningsverket som gick ut på att hela landet indelades i s k rotar. Varje rote bestod av ett antal bönder som ålades att utrusta en soldat och hålla honom med ett torp. Sverige lyckades hålla sitt stormaktsvälde runt Östersjön vid liv ytterligare ett par generationer med denna nya yrkesarmé, Europas första statliga.
Fattiga eller lösaktiga kvinnor och tiggande barn spärrades in i textilverkstäderna. Där kunde barn ner till fem år arbeta ansåg man. Försökte de rymma kedjades de vid arbetet med fotblack. Blev de däremot sjuka kastades de ut på gatan igen.
Det finns uniformer bevarade från den tiden på armémuseum i Stockholm: Tyget är grovt och illa vävt. Det var inte bara armén som kläddes i de svenska tygerna. Kungen beslöt att endast adelsmän fick bära vackra utländska tyger Därför hörde också ofrälse till den nya manufakturens kunder.
Märkligt nog finns fabriksbyggnaden kvar i ombyggt skick vid Katarina Bangata, en av de äldsta bevarade industribyggnaderna i Sverige.
Comments are closed.