På ett par decennier efter grundandet i mitten på 1200-talet blev Stockholm Sveriges i särklass största stad. Den blev på några decennier landets ekonomiska centrum. Med moderna mått var det snarare en småstad där den låg på Stadsholmen mitt i vattnet med branta sluttningar mot stränderna. Kanske bodde där inte mer än 6000 människor mot medeltidens slut.
Från Stockholm skeppades Bergslagens och Dalarnas järn och koppar ut i Europa. Järnhanteringen var sedan länge landets viktigaste exportnäring. Gruvbygderna var tätt knutna till Stockholm även politiskt. Under den stormiga medeltiden och långt senare var det ofta dalkarlarna som kom till huvudstaden uppviglade av olika makthavare som ville driva igenom sina politiska mål.
Praktiskt taget all export och import till Sverige gick via Stockholm. Inte minst därför att kungarna förbjöd utrikeshandel från orter norr om Stockholm. Alla varor måste först skeppas till Stockholm och sedan vidare. Genom detta tvång ville kungarna få Stockholm att växa till en stad av kontinentala mått.
Redan på 1200-talet började kungarna från Stockholm skicka ut korståg till andra sidan Östersjön. Finnarna tvångsdöptes och deras land införlivades i det svenska riket.
Ett förbund av tyska handelsstäder med Lübeck i spetsen – Hansan ( die Hanse) – dominerade handeln på Östersjön. Stockholm blev aldrig officiellt en hansestad, men dominerades under ett par hundra år av tyska köpmän som under inflytande av Hansan. De tyska köpmän som verkade i Stockholm måste dock vara svenska medborgare.
Snart blev Stockholm vid sidan av städer som Lübeck och Danzig, en av de viktigaste handelsstäderna vid Östersjön.
Sverige var inte som idag ett avlångt land, utan snarare runt. Praktiskt taget alla bebodda trakter i det Svenska riket som sträckte sig till Viborg i Öster låg inom en cirkel med Stockholm i mitten.
Fler människor från andra sidan Östersjön kom och gick eller slog sig ned i Stockholm än från de bortre delarna av riket som Värmland eller Västergötland.
Det tog över en vecka att rida till Västergötland – men bara ett par dar att segla till Viborg i gynnsam vind. Vattnen var den tidens viktigaste transportled, endast till sjöss kunde man frakta större laster.
Stockholm blev därför tidigt en kosmopolitisk stad med medeltidens mått mätt.Invandrare var ett mer dominerande inslag i medeltidens Stockholm än i dagens.
Tidvis var borgmästaren och en stor del av stadsrådets medlemmar tyskar och det talades nätan lika mycket tyska på gator och torg som svenska. Det fanns också många finsktalande.
Comments are closed.