Det nya huset vid Barnhusgatan var byggt i den för tiden typiska s k eklektiska arkitekturstilen. Dvd en blandning av alla möjliga historiska stilar.
Med folkets hus markerade arbetarrörelsen på allvar sin närvaro i huvudstaden. Invigningen var festlig. Många konstärer som prins Eugen hade skänkt konstverk till det nya huset.
Hjalmar Branting höll högtidstalet vid invigningen av arbetarnas hus. Det var en storartad och vacker fest varmed Stockholms arbetar korporationer den 22 december invigde sitt ståtliga Folkets hus. Det stannade ingen fil av eleganta ekipage utanför den imposanta entrén, där de tre nordiska ländernas flaggor bildade smakfulla dekorationer. Men genom de breda portarna gick vid 2-tiden en ström av högtidsklädda arbetare och arbeterskor, vilkas premiärstämning omisskänneligen var lika högtidlig som den var glatt förväntansfull. Inne vid sidorna av den övertäckta och balkongomgivna gården — säkert den egendomligaste »sal» i huvudstaden — voro garderober anordnade där överplagg fick avlämnas. Och i mitten rörde sig på glas- och cementgolvet en mängd åskådare, vilka nu ej kunde komma in till själva festen, men som hade sitt stora nöje av att ta gårdsdekorationerna i betraktande. Granar och röda fackföreningsfanor smyckade balkongerna och högt uppe under glastaket lyste åter svenska flaggor i stora knippen, det hela bildade en högst verkningsfull enhet. Uppe i den stora salen var det som festen skulle hållas. På en gång rik, smakfull och hemtrevlig gjorde den, fylld av en högtidsklädd skara och sparsamt dekorerad i fonden med flaggor, standar och grönt, ett festligt intryck. Folkets hus ombudsman hr K. Tengdahl intog nu talarplatsen för att tacka alla och en var som bidragit till förverkligandet av det nu fullbordade stora företaget. Invigningsfestens sångkör, under anförande av hr Karl Nordström, avsjöng nu på, ett mycket förtjänstfullt sätt »Frihetseden» av Mendelsohn och »Från natt till ljus» av Zwyssig, varpå redaktör Hjalmar Branting framträdde under ihållande handklappningar. Socialdemokraternas erkände ledare bugade sig lätt, nästan reserverat och började sitt i programmet med röd stil utmärkta högtidstal.
Med avsjungandet av »Arbetets söner» avslutades den till anledningens betydelse värdigt sig slutande festen.
På slaget 2.15 framträdde i frack och vita handskar direktör August Lindberg och föredrog på sitt kända sätt en av herr C. Hellborg författad prolog, vars slut löd så här: »Stolt är känslan, stor är fröjden när vi skåda nu vårt Folkets hus där det reser sig mot höjden som vår längtan efter luft och ljus.»
Allt i detta hus är ljust, rent, tilltalande och smakfullt, somligt till och med konstnärligt utsmyckat. Flera av våra förnämsta artister — prins Eugen, Oscar Björck, G. Pauli, N. Kreuger, Eugen Jansson m. fl. — ha skänkt av sina konstverk dit.
.
Comments are closed.