Rådhuset före börsen ett medeltida lappverk

Rådhuset var sedan medeltiden beläget där börshuset nu ligger vid Stortorget. Det var ett lappverk av medeltida byggnader, som slutligen revs 1768 för att ge plats för börshuset. Magistraten och rådhusrätten hade dock flyttats redan 1732 till det f.d. Bondeska palatset bredvid Riddarhuset. Ansamlingen av kåkar vid torget var inget rådhus man var stolt över. Betecknande nog tog Erik Dahlberg inte med det i sin Suecia Antiqua et hodierna. Där ville han helst visa praktfulla palats och kyrkor. 

Beteckningen rådhus kan förvirra moderna läsare. Rådhuset var från början platsen för både stadens styrelse och den lokala rätten, rådstuverätten. Dessa funktioner delades dock med tiden, därför har vi idag ett “stadshus” för stadens styrelse och ett “rådhus” vid Schelegatan för den lägsta rättsinstansen, tingsrätten.

Forna tiders stadsförvaltning var begränsad jämfört med dagens monsterbyråkrati.  Anders Fryxell berättar: Det sittande rådet utgjorde — med borgmästare, rådmän och kämnärer — blott tolv man, med fogden och stadsskrivaren fjorton, vilka gott kunde få rum i rådhussalen. De samlades där för övrigt blott tre dagar i veckan — måndagar, onsdagar och lördagar — och samma dagar hölls alltjämt en rätt »ute på torget». Torget kunde således betraktas såsom ett appendix till rådhuset. Torget var även den plats, där straffet i de oftast förekommande fallen utkrävdes, och en erinran härom ha vi ännu i namnet Kåkbrinken, den gränd, framför vars mynning vid Stortorget kåken stod. Om dess äldsta utseende och karaktär har man dock ej full klarhet, och man har varit oviss, huruvida kåken blott varit en straffpåle eller huruvida den varit en byggnad. Svaret torde enligt min mening framgå av en historisk under-sökning. Ordet »kåk» är ett lån från tyskan, och  dess ursprungliga betydelse var »träställning», varur de senare två betydelserna »skampåle» och »träruckel» utvecklats. Man kan jämföra med ordet »schavott», som också ursprungligen betecknat en träställning 

Det ursprungliga rådhuset där Engelbrekt gjorde en proklamation från rådhuset när han och den senare kungen Karl Knutsson erövrat Stockholm från den danske kungen 1434, var en smal byggnad mot Stortorget. Med tiden utvidgades det dock genom köp av fastigheterna bakom. Till slut omfattade rådhuset ett helt kvarter ända fram till Storkyrkan.