Slädförare hörde inte sällan till busarna i trafiken. Gatorna var inte sandade och vintrarna stränga under lilla istiden.
Köra vårdslöst eller för fort gav böter eller spöstraf. Vänstertrafik gällde. Hälften av böterna gick till de fattiga ett socialpolitiskt drag som manar till efterföljd!
Till förekommande av häftigt och oför-väget körande och ridande, som i synnerhet av åkare, kuskar, drängar och pojkar uppå torg, gator och gränder förövas, varigenom folket, som går till fots, icke kan hava tillfälle eller rådrum att vakta sig undan utan esomoftast köras omkull, och under tiden jämväl tager skada till liv och lemmar, äro väl allvarsamma publikationer tid efter annan gjorde, och änteligen sådant straff därå utsatt, som billigt bort verka någon ändring och återhåll; men som man icke dess mindre måste förnimma, det slikt självsvåld och överdåd, helst sedan snö faller, och släda nyttjas kan, ej allenast av åkare och drängar utan ock av bättre folk, som för ro skull fara med egne
hästar eller slädtravare, ännu utan all försyn begås, så varder härmed än ytterligare kungjort, att utom expresser och kurirer, vilkas ärende intet hinder tål, någon annan ej må understå sig att i staden eller på malmarne, uppå torg, gator och gränder köra eller rida hårdare än i smått och sakta trav, emedan där någon skulle beträdas köra eller rida i fyrsprång, galopp och fullt trav eller ock föröva annat häftigt körande eller ridande, skall en sådan ej allenast plikta 40 mark silvermynt, hälften till angivaren, och hälften till de fattige, utan ock särskilt umgälla skadan, som därav tima kunde, efter lag. Är den brottslige kusk eller dräng och orkar ej böta, kommer han utan skonsmål att sitta en timma på trähästen och sedan straffas med fyra par spö, men pojkar under femton år ages med ris i rådstuvugången: ståendes väl var och en fritt att angiva, även som ock vakter och uppsyningsmän vid hårt ansvar åligger, att straxt fasttaga och i häkte inmana den, som sig häremot förbryter, till dess över honom kan bliva rannsakat och dömt. För övrigt åtvarnas, nu som förr, de körande att hålla mitt på gatan, och när tvenne mötas, styra var till vänster samt beskedeligen ropa åt dem, som gå, till fot att vakta sig undan, och de senare åter att enkannerligen på sådane ställen, varest mesta farten är, hålla sig vid sidorne, så att de sig icke någon olägenhet själve förorsaka. (1754)
Comments are closed.